Okej. Jag talar ut.
Jag har lugnat ner mej. Jag är igång. Jag är faktiskt jävligt lycklig trots mina i-landsproblem med Tomas förra brud.
Jag är lycklig. Jag är verkligen det. Så varför klagar jag över ett åskmoln som egentligen inte kommer komma någonstans med sina patetiska försök till att pajja mellan mej och Tomas? Jag vet att hur mycket hon än håller på så kommer vi fortfarande att hålla ihop och älska varandra, om inte så kommer vi älska varandra och värdera varandra än mer än tidigare. Och det är en jääävligt stadig grund vi står på med tanke på att hon har jobbat på att förstöra sedan dag #1, och varför skulle de försöken fungera nu om de inte gjort tidigare? Jag är lycklig. För jag har världens finaste inom räckhåll och snart så nära inpå att jag kan ta på känslan av kärlek varje dag.
Det är antagligen den finaste och mest underbara känslan i hela världen. Den att jag vet om att jag snart kommer ha Tomas nära mej 24h om dygnet och inte 50mil härifrån i Göteborg. Att jag vet om att han älskar mej. Tomas, världens finaste kille, älskar mej. Mej! Att veta om det är den bästa boosten för självkänslan som finns. Jag är värd det här. Det är jag. Och hon kommer inte kunna sära på oss. Vi älskar varandra.
Och det vi har, det är äkta.
Underbart!! :)
SvaraRadera